lördag 21 januari 2012

Recension av Sommarhuset av Anna Fredriksson


Sommarhuset

”Syskon är som vänner du aldrig kan bli av med”, säger prästen. ”Det är så fint. Vad du än gör finns dom kvar.”
Eva står tyst. Hon behöver inte berätta att senaste gången hon träffade Anders och Maja var en kort stund i köket hemma hos mamma när hon fyllde sextiofem.
Eva har inte haft någon kontakt med sina yngre syskon på många år. Hon har nästan slutat tänka på dem när hennes mamma oväntat dör, och hon måste träffa Anders och Maja vid begravningen.
Ingenting har förändrats, de är som främlingar inför varandra och snart är de inbegripna i en bitter arvstvist. Eva har sett det som en självklarhet att hon ensam ska ta över sin mammas älskade sommarhus i skärgården, men syskonen vill sälja så snart som möjligt.
Eva flyr ut till sommarhuset, men bara ett par dagar senare dyker Anders och Maja upp med sina familjer i släptåg för att förbereda huset inför försäljning. Under de veckor som följer vänds Evas liv upp och ner. Huset fylls av andras ägodelar, röster och vanor. Eva tvingas lära känna sina syskon på nytt, men frågan är om de någonsin kan hitta tillbaka till varandra.
Kopierat Forum förlag
Sommarhuset är en debutroman som är välskriven och lättläst. Man kommer snabbt in i huvudpersonens liv och tankar. Man/jag får också ganska snabbt åsikter om vad man tycker om dessa tre syskons beteende både före och efter mammans död. Men det kanske är för att man varit i liknande situation själv. Jag tycker om boken och kan varmt rekommendera den till alla. 
Betyg 3.5 av 5 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar